idag har det gått precis 1 år, 1 år sedan jag gick i trappen en vanlig söndag kväll den 20 februari, klockan var 19:35, 365 dagar sedan jag ärrade mitt vänstra lår för resten av mitt liv, 365 dagar sedan jag fick en kniv 7cm rakt ner i lår muskeln, muskeln skars sönder sådär "fint" som dom på akuten sa när jag kom in. "Hade det gått mer olyckligt så hade det varit pulsådern du träffat av, det här var nära Felicia."

1 år sedan jag stod och höll mig över handfatet utan att veta hur jag tagit mig dit, jag minns hur jag tittade bakåt och försökte komma ihåg men jag såg bara rött överallt. Sen låg jag där nere på badrumsgolvet och pressade mina händer hårt över det öppna såret för att få stopp på blödningen. Fick nästan kramp i händer och armar men visste att jag inte kunde släppa. tror jag hamnade i lite chock just då för jag kan inte på rak arm säga vad som hände sen. 

Minns iallafall när ambulans personalen (som för övrigt var mycket trevliga) skulle hjälpa mig ner för trappen. Då det plötsligt blev en hastig förflyttning och blodet pulserade ut, igenom kompressen och bandaget dom hårt hade lindat om. Bra gick det och väl på akuten och efter lång väntan i ett rum på undersökte dom mig, tryckte ner typ hela fingret i såret för att se efter och gav mig sedan 8 stygn som höll ihop allt. prydligt och snyggt vet jag inte om jag vill kalla det direkt. blev borta 3månader från det jag älskar allra mest. aldrig igen.